Faktagranskning kan behövas i många sammanhang. Författaren kan i lugn och ro koncentrera sig på sitt huvudområde utan att behöva fördjupa sig i allt för många angränsande ämnen. Precis som i fallet med bra korrektur och redaktionsarbete märks det förts när man slarvat.

Felstavade namn (inte så lät med slaviska namn med alla dessa konsonanter), ortnamn i olika språkformer från olika tidsperioder eller rent av felaktiga uppgifter, kan ställa till det för den bäste. För att undvika pinsamheter är det ibland inte så dumt att anlita en faktagranskare som kan ämnet.

Mitt bästa jobb hittills har säkert varit granskning jag ar gjort åt Peter Englund med hans bok om Karl X Gustavs krig i Polen – Den Oövervinnerlige. Där har jag även hjälpt till att sammanställa en ortnamnsförteckning (s.778-780).

Flitiga ändringar av ortnamn i Centraleuropa under 1900-talet kan lätt förvirra. Särskilt ändringar från och till tyska är svåra att ignorera med tanke på att man i Sverige länge använde sig enbart av tyska ortnamnformer medan idag används bara aktuella (polska, ryska, tjeckiska). Det är kanske inte så svårt att gissa att Szczecin och Stettin är två namn på samma stad. Gdansk och Danzig är lite svårare men var på dagens karta hittar man t ex Fraustadt, Stuhmsdorf, Bromberg eller Tilsit?

Just på kartor – som ju har till uppgift att förklara – blir felaktigheter extra synliga och pinsamma. Under rubriken Faktagrodor har jag samlat några sådana skräckexempel.
Till Faktagrodor»

De vanligast förekommande felet är annars anakronismer där namnformer från olika perioder blandas ihop utan vidare förklaring. Läsaren står oftast handfallen…