You started it, you
invaded Poland!
eller hur man i Kreml försöker skriva om
historien
Westerplatte
Den 1 september i år är det exakt 70 år sedan
Andra världskriget bröt ut. På morgonen den
1 september 1939 gick den tyska armén till anfall på
flera ställen längs gränsen mot Polen. Klockan
4.45 öppnade det tyska slagskeppet Schleswig-Holstein
eld mot den polska garnisonen på Westerplatte, vid inloppet
till hamnen i Danzig. Westerplattes belägring och legendariska
försvar varade en vecka och den tyska kampanjen i Polen
ytterligare en månad. Hela kriget kom att pågå
i nästan sex år och skördade över 60
millioner dödsoffer, de flesta civila.
Årsdagen av krigsutbrottet kommer att högtidlighållas
den 1 september. Representanter från ett tjugotal länder,
kommer att finnas på plats, i Gdansk. Viktigaste gästen
från Väst blir utan tvekan Tysklands förbundskansler
Angela Merkel. Ett tyskt, fredlig närvaro på polsk
Westerplatte bekräftar att relationer mellan forna dödsfiender
befinner sig idag i ett helt annat läge en för 70
år sedan. Det bekräftades nyligen igen ett brev
från en rad tyska intellektuella till polacker: ”Förlåt
för 1939, tack för 1989”.
För stats- eller regeringschefer från länderna
i Europas östra del, från Kijev till Helsingfors,
kommer närvaron på Westerplatte att vara extra
viktig. Krigets följder blev för regionens invånare
både mer dramatiska och mer bestående. Det är
också bland dem som man reser frågor om hur den
ryska närvaron vid firandet bör hanteras. På
deltagarlistan finns det nämligen ytterligare en, inte
alls obetydlig gäst – Rysslands premiärminister,
Vladimir Putin. Kring det ryska deltagande surrar det av frågor
och spekulationer. Vad kommer han att säga? Vad kommer
de andra att säga? Hur blir hans reaktion?
Från vän till fiende (och tvärtom)
Frågorna berör förstås Molotov-Ribbentroppakten
vars 70-årsdag uppmärksammades för bara någon
vecka sedan, den 23 augusti. Pakten mellan Stalin och Hitler
som – i ett hemligt protokoll – delade upp östra
Europa mellan dessa två blodigaste diktaturer i världshistorien.
I ljuset av pakten framstår Stalin och Sovjetunionen
som lika ansvariga för krigsutbrottet som Hitler och
Nazityskland. Sovjetunionen som har en självklar plats
bland och ärofull plats bland nazismens besegrare (åren
1941-45) har en inte lika ärofull men lika självklar
plats bland Hitlertysklands allra bästa bundsförvant
och medhjälpare (åren 1939-41).
Medan Tyskland angrepp och ockuperade i tur och ordning Polen,
Danmark, Norge, Belgien, Holland, Luxemburg, Frankrike, Jugoslavien
och Grekland och försökte samma sak med Storbritannien
anföll/ockuperade Sovjetunionen i sin tur Polen (som
delades igen, den här gången i mitten) därefter
Finland/Karelen, Estland, Lettland, Litauen samt Rumäniens
Bessarabien. Samtidigt levererade Sovjet till Tyskland en
mängd strategiskt viktiga råvaror. Det först
med Hitlers lömska (tyckte väl Stalin) angrepp mot
Sovjetunionen, i juni 1941.
Pakten som försvann
Det vänskapliga samarbetet med Hitler har förstås
varit besvärande för Stalin. Under andra världskrigets
senare del blev ju Sovjetunionen en odiskutabel ledare i kampen
mot Nazityskland och dess definitive besegrare. Den delen
av Andra världskriget kallades här för Det
stora fosterländska kriget och blev en viktig del i sovjetisk
propaganda för decennier. Pakten mellan Hitler och Stalin
retuscherades helt enkelt bort från propaganda bilden
och blev en av de klassiska ”non events” i hela
Östblocket. Först 1989 kunde man i Moskva officiellt
erkänna och fördöma pakten. Hemligstämpel
från själva dokumenten togs bort först efter
Sovjetunionens sammanbrott 1992.
Den sovjetiska alliansen med Nazityskland är förstås
även idag väldigt besvärande för dagens
ledning i Ryssland. Under Putin och Medvedjev har man ju konsekvent
slagit in på den sovjetnostalgiska linjen och åter
tagit Stalin till nåder. För visst var det ju under
Stalins ledning som det ryska (jovisst - sovjetiska, men ändå)
imperiet var som mäktigast? Men både det sovjetiska
imperiet och Stalins internationella spel före och under
kriget kommer, så att säga, i ett paket. Lyfter
man på locket så dyker den besvärande, pinsamma
Molotov-Ribbentroppakten upp likt gubben i lådan. Vad
ska man göra då?
Sedan ett tag tillbaka dyker det upp i Ryssland publikationer
som söker omvärdera, förklara och urskulda
det sovjetiskt-tyska samarbetet. Först som artiklar i
pressen eller populärveteskapliga tv-program, senare
även som vetenskapliga, historiska presentationer, uttalanden
av specialister med ett tydligt stöd från landets
ledning. President Medvedjev beordrade i maj uppförande
av en närmast Orwellsk, statlig ”Kommission mot
historiska falsifikationer skadliga för Rysslands intressen”
(Komissji po protivodejstviju popytkam falsifikacji istorii
v usjtjerb interesam Rossii). Det kom knapast som en
överraskning när kommissionens genom en av sina
företrädare, Natalia Narotjnitskaja började
leverera häpnadsväckande ”avslöjanden”
om Andra världskrigets orsaker.
YOU started it, you invaded Poland!
- skrek den elake hotellägaren Basil Fawlty till sina
tyska gäster i serien Fawlty Towers (Pang i bygget).
Så vem startade kriget egentligen (förutom Hitler)?
Vem bär ansvaret? Den nya, sovjetvänliga ryska linjen
lägger, enligt ett beprövat mönster, skulden
på offret. I en rad publikationer och tv-program pekas
30-talets Polen ut som boven i dramat. Resonemangen varierar.
En gång var det regeringen i Warszawa som, under inflytande
av en stor judisk påtryckargrupp vägrade att gå
med på Hitlers blygsamma och befogade krav. En annan
gång var Polen Hitlers bundsförvant, och den polsk-tyska
ickeangreppspakten från 1934 innehöll en hemlig
klausul om gemensamt samarbete mot Sovjetunionen. Polacker
har ju – heter det också – konspirerat med
Japan om gemensamt anfall mot Sovjet.
Natalia Narotjnitskajas avslöjande, som hon levererade
nyligen, i en intervju för Komsomolskaja Pravda, innebär
bland annat att Polen sedan mars 1939 började hemligt
militärt samarbete med Nazityskland, i syfte att gemensamt
anfalla Sovjetunionen. Polen skulle gå till anfall i
Ukraina och ockupera den för egen del. Arkitekten bakom
polska önskemål om samarbete med Hitler skulle
– i Narotjnitskajas smått sensationella tolkning
- vara polens utrikesminister Józef Beck. I verkligheten
kan man beskylla Beck för mycket men knappast för
någon undfallenhet gentemot Hitler. Det var ju han som
i den polska Sejmen besvarade Hitlers krav och hot med orden:
”I Polen känner vi inte till begreppet fred till
varje pris. ”
Den massiva desinformationskampanjen möter förstås
kritik i oberoende ryska publikationer i Ryssland. Nowaja
Gazeta” publicerade en artikel där den i övriga
världen gällande bilden av sovjetiskt-nazistiskt
samarbete presenteras utförligt.
Att den ryska ledningen lägger vikt vid tolkningar av
händelser 1939, på blodigt allvar vittnar också
att självaste SRV (Sluzjba Vnesjnej Razvedki –
Utrikesunderretälsetjänsten) annonserar att
en publikation med namnet ”Den polska utrikespolitikens
hemligheter 1939-1945” kommer att publiceras dagen innan
1 september!
Sist men inte minst återstår att se vad själva
Putin kommer att säga, på Westerplatte den 1 september
1939. Hur kommer han att reagera på polskt eller tyskt
(förmodat) omnämnande och fördömande av
Stalin-Hitlerpakten? Blir det ett nygammalt förnekande?
Ett nytt utfall mot omvärlden? Kanske ett ärligt
beklagande? Vi väntar med spänning...
Arthur Sehn
|
